CHARLOTTE WAHLSTRÖM. "Skymning".

Olja på duk, 59 x 84 cm. Signerad Charlotte Wahlström PROVENIENS Verk ur konstnärens familj samling, varav en del är i direkt arv ifrån konstnären, medan andra har förvärvats genom köp. UTSTÄLLD Föreningen Svenska konstnärinnor enligt adresslapp a tergo LITTERATUR Idun 1910 nr. 1. avfotograferad i artikeln "Iduns pristagarinna för året". s.10. Stockholms Auktionsverk har förmånen att få förmedla en betydande samling ur landskapsmålaren Charlotte Wahlströms oeuvre som redan under sin samtid beskrivits som en av Sveriges främsta landskapsmålare. Hennes måleri är representativt för de konstnärliga strömningar, och den idévärld som karaktäriserar 1900-talets första del. Hon är dessutom i hög grad fortfarande, genom sin experimentella natur och nära kontakt med landskapet, en viktig föregångare för många andra naturskildrare. Wahlström föddes år 1849 i Svärta Socken utanför Nyköping i en systraskara på fyra. Hemmet var borgerligt och fadern, Anders Peter var byggmästare. När hon var tio år drabbades familjen av en stor tragedi, då både modern, Carolina Wilhelmina och den yngsta systern Hildegard Olivia gick bort. Bara två år senare förlorade systrarna även sin just omgifta fader. Systrarna splittrades år 1870, och Charlotte hamnade som tjugoåring i Söderhamn där hon fick arbete som teckningslärare. Ett nytt nytt kapitel i Wahlströms liv började när hon vid 28-års ålder begav sig till Stockholm för att påbörja sina konstnärsstudier vid Tekniska skolan. Där tog det bara ett år innan hon kom in på Fruntimmersafdelningen på Konstakademien. Genom sitt val av landskapsmåleri som inriktning träffade hon Elisabeth Warling som skulle bli hennes nära vän för livet. Landskap skulle förbli Wahlströms främsta motivval och med tiden skulle skildringarna växa till ett kall. I sina långa vistelser i naturen, med sin blick för dess föränderliga nyanser, uttryck och stämningar, kände hon sig som mest hemma. Wahlströms måleri lovordades redan under hennes undervisningstid genom utmärkelser och stipendier. Bland dessa bör nämnas den kungliga medaljen som hon tilldelades år 1882. Stipendierna tog henne till det resmål dit också hennes studiekamrater blickade, till metropolen Paris med omnejd. Till den omsusade huvudstaden åkte hon första gången år 1885 och blev då kvar ett par månader. I staden fanns redan många svenska konstnärer som njöt av den nya inspirerande miljön, socialiserade i det rika cafélivet och i stor utsträckning undervisades på privata målarskolor. Wahlström däremot studerade på egen hand utifrån mästervehjbn k rk i Louvren, men framförallt genom att praktisera landskapsmåleri i Barbizon, i utkanten av Fontainebleauskogen söder om Paris. Det var härifrån, i Barbisonskolan, som företrädarna Jean- Baptiste Camille Corot, Théodore Rousseau och Jean François Millet hade introducerat det realistiska landskapsmåleriet. I Frankrike hade således landskapsmåleriet dominerats av realismen vilket föranlett impressionismen. På 1890- talet, och åren runt sekelskiftet 1900, då många svenska konstnärer vände hemåt för att applicera konsten på sitt hemlands naturvyer och väderlekar, blev måleriet till något nytt och unikt. Vyerna, som ingår i det vi idag känner som nationalromantiken, tog fasta på grynings- och kvällsljus och laddades med mer lyriska, stämningsfulla hållningar. De känsloladdade undertonerna gav även röst åt symbolismens intåg i landet. Konstnärsnamn som blev ledande i detta stämningsmåleri är prins Eugén, Richard Bergh, och Karl Nordström. Utrymmet för känslouttryck och undertoner passade Wahlströms måleri och karaktär och det blev således i hemlandet som hennes måleri skulle blomstra. Wahlström var av en kringresande natur men återkom frekvent till ett antal platser, alla med sin egen karaktär. I närheten av Edeby, där hennes syster Emilie nu bodde med sin familj, skildrade hon återkommande olika natursnitt i slätterna kring gården. Här får betraktaren på nära håll möta de öppna milda slätterna, den grova fuktiga åkern och ett rogivande skymningsljus runt gårdshusen. Wahlströms måleri ifrån Kullahalvön har särskilt lyfts fram för dess naturlyriska prägel. Hit sökte sig många konstnärer i hennes generation och möttes då framförallt i Arild. I Wahlströms motiv ifrån den lilla orten vid foten av Kullabergs branta kust står blommande ståndaktiga ljunghedar i centrum. I den färgstarka hedens kontrast till bergets karga, mörka silhuett, är stämningen fängslande. Utifrån lägen längre in i Skälderviken skildrade hon vackra, stilla molnformationer och vågspelens föränderliga rörelser. Till Ängelsberg i Bergslagen, som var en mer nordlig knytpunkt för landskapsmålare, åkte Wahlström ett antal somrar. I hennes motiv från den uråldriga skogen, full av vattendrag och sten, är solljusets sirlande sken och fruktträdens blomstrande kronor gestaltade. Dessa ljusa blickfång ger i hennes motiv en vacker nästan upphöjd effekt i sin kontrast till den trolska skogen. Två somrar var Wahlström även i Dalarna, där hon målade liknande motiv vid Siljan och Dalälven. Hon återgav också miljöer ifrån Värmdö, Kolmårdsskogarna och kusterna i Halmstad och Falsterbo. I sitt landskapsmåleri var Wahlström experimentell och använde sig av olika tekniker utifrån behov och lust. Hon gav med en precis penselföring skimrande ljus åt solnedgångens strålar, med valörmåleri skapade hon effektfulla nyanser åt vegetation, och med sin palettkniv gav hon friktion åt berg och grund. Hennes namn var spritt och erkänt i vida kretsar, och år 1911, när hon belönats tidningen “Iduns” stora pris, skriver konstnärskollegan och vännen Alice Nordin ett erkännande och vördnadsfullt porträtt av henne där hon beskriver en rättframhet och Wahlströms nära relation till naturen: “Sveriges natur älskar hon varmt och för att kunna skildra den, som hon ser den, har hon alltmer intensivt och omsorgsfullt arbetat på att fullända sin teknik. Hon har lefvat i naturen, med naturen - en god del av af året bor hon ute på landsbygden - har lärt sig känna alla dessa skiftande stämningar. och återgifvit dem på sitt duktiga och ärliga sätt. Sanning säger hon, ärlighet, det är det bästa hon vet. Ärlighet mot sig själf skulle jag vilja säga , ty hennes konst är fjärran från allt ängsligt kopierande. Hon ser på naturen med en innerligt förstående och poetisk blick, som gifver storhet åt uppfattningen och ofta skänker lyrik åt hennes skapelser.” Idun nr. 11 1911. s. 10. I vår egen tid, då medvetenheten om naturens välgörande effekt på vår sinnesro är allmän, är Charlotte Wahlströms landskapsmålningar både förförande och berörande. Nordins beskrivningar av hennes poetiska blick och ärlighet kan knappast överträffas, isåfall endast genom en egen sinnlig upplevelse av hennes så oerhört vackra verk.

Kategori

Paintings

Mått

59 × 84 cm