KARL NORDSTRÖM (Tjörn 1855-1923 Drottningholm). "Molnet", signerad, daterad 1894, kol och färgkrita på papper.

Karl Nordström (Tjörn 1855-1923 Drottningholm) Vidsträckt landskap med moln och regnbåge Signerad ”KN 1894”, a tergo signerad ”Karl Nordström Molnet" samt dedicerad till Nils Kreuger, i blå krita Kol och färgkrita på papper lagd på kartong (av konstnären) 46 x 47.7 cm. Originalram 52 x 67 cm. Proveniens: Gåva av Karl Nordström till konstnären Nils Kreuger (1857-1930); dennes svåger Stationsinspektör Henrik Von Essen (1884-1976), Stockholm Utställd: (Möjligtvis) Stockholm, Konstnärsförbundets Åttonde utställning, 1894, under ”Studier från Halland 1893-94", nr. 99 ”Kvällsmoln" Stockholm, Konstnärsförbundet, Karl Nordström-utställning, mars 1908, under Halland, ”Regnmolnet”. Kolteckning. 1894” Stockholm, Galerie Moderne, Carl l Wilhelmson, Richard Bergh, Gösta von Hennings, Karl Nordström, 1928, under Kolteckningar, nr. 106 ”Molnet" Stockholm, Svensk-Franska Konstgalleriet, Karl Nordström, 4-20 november 1944, nr. 67 ”Moln / Kolteckning" Stockholm, Färg och Form, Karl Nordström 1855-1923, 3-20 oktober 1953, under 1884-1900, nr. 17 ”Molnformation, Varberg" Riksförbundet för bildande konst, vandringsutställning 222, Målare på västkusten, 1961, nr. 15 ”Molnet, Apelviken, Varberg 1894. Kolteckning” (utlånad av Stationsinpektor H. Von Essen, Stockholm) Stockholm, Liljevalchs Konsthall, Karl Nordström och Carl Eldh. Minnesutställning, 1955, under 1894, nr. 299 ”Molnet, Apelviken, Varberg” (utlånad av Stationsinpektör Henrik von Essen)" "Vidsträckt landskap med moln och regnbåge" utgör Karl Nordströms första kända symbolistiska verk. År 1893 flyttade Karl Nordström från Tjörn till Apelviken strax söder om Varberg, där han tillsammans med Nils Kreuger och Richard Bergh bildade den s.k. Varbergskolonin. Under vistelsen i Varberg experimenterade han med att fånga landskapets karaktär med ny kolorit med djupa färgmotsättningar och annorlunda planlösningar. Den bevarade produktionen från denna tid är inte stor. Det var i Varberg som Nordström började använda kol som uttrycksform, säkerligen under inflytande av Nils Kreuger, en teknik vilken kom att prägla hans konstnärliga produktion livet ut: I en recension i Aftonbladet den 24 augusti 1912, s. 7 av Konstnärsförbundet utställning av modern svensk konst, den så kallade Olympiska utställningen, som anordnades i en tillfällig byggnad vid Karlaplan i Stockholm sommaren 1912, i vilken Nordström deltog med både oljemålningar och kolteckningar, skrev skriftställaren Ragnar Sturzen-Becker (1882-1918): "Det känsligaste och för Nordström mest lämpliga sättet att uttrycka sina tankar på duken är i kolteckningen, och som koltecknare står Karl Nordström i främsta rummet bland våra konstnärer” (citerat i utst. kat., Nationalmuseum, Konstnärsförbundet 1891-1920, februari-mars 1948, s. 88). Kol var idealiskt för att fånga det subtila och utdragna morgon- och kvällsljuset i norden. I en artikel om Karl Nordström i Ord och Bild, 1897, Karl Nordström och det moderna stämningsmåleriet, berör Richard Bergh indirekt detta (s. 104): ”Den vilda och mångskiftande naturen i norden kommer ej målaren till mötes såsom den enhetliga, kultiverade naturen i Frankrike. Den förra bjuder ej, som den senare, konstnären motiven fullfärdiga som mogna frukter, För att skildra vår natur hjälper det ej att endast öppna ögonen framför den, målaren måste också veta att tidtals sluta dem, han måste kunna drömma över det han sett, han måste förstå att lyssna till sin känsla för att med ledning af denna utgrunda enheten i denna skiftande mångfald.i vilken ytterligheterna så ofta beröra hvarandra. Den veka björken står där tätt vid den karga furan, skarpt tecknade mot hvarandra i den klara, hårda, nordiska luften, i hvilken ej dallrar det förmedlande silverdis, som gör den franska atmosfären så målerisk. Känslan ensam kan lära målaren att finna samklang, stilen, genom vilken hans naturskildring skall nå harmoni, blifva konst. I Frankrike kan en landskapsmålare möjligen blifva konstnär endast med hjälp af sitt öga, såsom Sisley. I norden måste landskapsmålaren vara skald.” Varbergsskolan debuterade på Konstnärsförbundets utställning våren 1894. Nordström deltog med nio verk, oljemålningar och kolteckningar. ”Varbergs fäste” köptes av Pontus Fürstenberg (Göteborgs Konstmuseum). Nils Kreuger ställde ut den pointillistiska triptyken ”Vår i Halland” och Richard Bergh ”Vision”, bägge i Nationalmuseum. Även Prins Eugen deltog med flera verk på utställningen. 1894 år utställning kan betraktas som genombrottet för Varbergsskolan och den nationalromantiska konsten (för en utförlig beskrivning av utställningen samt recensioner av utställningen i dagspressen, se S. Strömbom, Konstnärsförbundets historia, Vol. I, 1945, s. 322ff.). Motivet i det aktuella verket är hämtat från Apelviken. Tvärtemot hur en regnbåge ser ut, har Nordström avbildat en regnbåge i motsatta färger. Färgerna i en regnbåge ligger alltid i samma ordning från utsidan till insidan: röd (ytterst), orange, gul, grön, blå, indigo och violett (innerst). I en så kallad dubbelregnbåge däremot har den sekundära bågen en motsatt färgskala, det vill säga violett ytterst och överst, rött innerst. Alla regnbågar har två bågar, men den yttre syns ofta inte. En sekundär regnbåge kan aldrig uppstå utan en primär regnbåge. Att Nordström valt att endast avbilda en sekundär regnbåge, vilket strider mot naturlagarna, torde därför ha en symbolisk innebörd. Traditionellt står en sekundär regnbåge som symbol för förändring, hopp och nystart. Symbolimen uppstod i Frankrike på 1880-talet. I Le Figaros litteraturbilaga den 18 september 1886 döps denna, snart över hela Europa utbredda rörelse, till Symbolismen. Symbolismen kan närmast betraktas som en tidsanda, en livshållning, snarare än en konstriktning eller en stil. De symbolistiska konstnärerna hävdade att den skapande akten inte var en fråga om att återge verkligheten omkring dem, utan att konsten nu var oavhängig naturen. Som poeten Stéphane Mallarmé uttryckte det: Konsten skulle suggerera snarare än representera. En drivkraft för många symbolister utgjorde också en påträngande längtan efter att revoltera mot akademierna, vetenskapen, borgerligheten, nationalstaten. kommersialismen - kort sagt etablissemanget - genom att de bejakade sina primitiva, intuitiva, dekadenta och anarkistiska sidor. År 1906, tolv år efter tillkomsten av det aktuella verket, utförde Karl Nordström på Tjörn en oljemålning, ”Regnbågen och berget”, i vilken han inkluderade en dubbelregnbåge i kompositionen (Prins Eugens Waldemarsudde, Inv. nr. W585) (se fig.).