ESTER HENNING (Sverige, 1887-1985), "Bostadshus bakom trädstammar", monogramsignerad, E. H., olja på pannå.

ca 46x38 cm rammått 62x54 cm Text a tergo ´Ester Henning Flen 1970´, HISTORIA: Ester Hennings livsöde hör onekligen till svensk konsthistorias mest berörande. En mycket fattig uppväxt gjorde att hon redan i tolvårsåldern fick lämna hemmet och börja arbeta som barnflicka. Hennes fallenhet för att rita uppmärksammades och uppmuntrades av en matmor i ett av de hem där hon arbetade. Från 1900 till 1911 bodde Ester i Mora och det har spekulerats mycket om den påverkan som Zorn eventuellt kan ha haft på hennes konstnärsdrömmar. Alltnog, 1911 begav hon sig till Stockholm, där olika anställningar varvades med fyra terminers sporadiska studier vid Tekniska skolan. Under studierna hade hon visat störst intresse för figurmodellering och det var också inom denna konstart som Ester uppmärksammades i en artikel i Idun 1915 med titeln "Från automatdiskerska till skulptris. Ester Henning och hennes konst". Av artikeln framgår de stora umbärande som hon fick utstå på de olika arbetsplatserna. Situationen skulle dock komma att bli än värre. Arbetslös och utfattig blir Ester den 17 april 1916 vid Riddarhustorget anhållen för "mot konstapeln Jansson förövat våld". Dagen därpå förs hon till Katarina sjukhus "för sinnessjukdom", som det står i polisrapporten. Hon får diagnosen Dementia praecox, det vi i dag kallar schizofreni. Därmed inleds en tillvaro på olika mentalsjukhus, som med några få avbrott skulle vara ända till konstnärinnans bortgång 1985, 97 år gammal. På ålderns höst får emellertid Ester Henning under några år uppleva en tillvaro utanför sjukhusets murar. 1969, när hon är 82 år, flyttas hon till Bolmängens sjukhem, ett privat sjukhem i Flen. För första gången på femtio år har Ester nu ett eget rum. Under de föregående fem åren hade hon målat allt mindre, men i Flen återkom lusten att måla. För det mesta satt hon i rummet och målade med pannån i knäet och färgerna på en bit papp eller masonit. Hon ägde varken staffli eller palett. Hennes händer och kläder var ständigt nedsmetade med färg och de lämnade även avtryck överallt i rummet. Ibland målade hon även ute i det fria, men hon hade med åren blivit rätt tung och orörlig så hennes arbetsradie var inte så stor. Det är under denna tid av frihet och konstnärlig nytändning som Ester Henning utför Bostadshus bakom trädstammar. Den färgstarka målningen utstrålar en livsbejakande kraft som troligen har sitt ursprung i konstnärinnans tillfälligt vunna frihet. Efter tre år var emellertid friheten över. Hennes orörlighet hade tilltagit och hon kunde därför inte längre vara kvar på det privata sjukhemmet. I stället fick hon återvända till sinnessjukvården och avdelning 22 på Beckomberga.