23d 7h kvar· Uppdaterad för 4 tim sedan
Karl Nordström
Crafoord Auktioner Stockholm · Stockholm
nästa bud 300 SEK
Skick
God kondition. Mindre papperskador och stiftshål.
Utläst automatiskt ur husets skickbeskrivning.
Karl Nordström (Tjörn 1855-1923 Drottningholm) Utsikt mot havet Signerad ”KN Varberg 1894”, a tergo signerad ”Karl Nordström", i blå krita Kol på papper 32.1 x 47.7 cm., dagermått 31,3 x 47 cm., ramens yttermått 37,2 x 53 cm. Proveniens: Konstnärens arvingar fram till 2023 Utställd: (Möjligtvis) Stockholm, Konstnärsförbundets Åttonde utställning, 1894, under ”Studier från Halland 1893-94", nr. 97 under 1894 ”Vid havet" År 1893 flyttade Karl Nordström från Tjörn till Apelviken strax söder om Varberg, där han tillsammans med Nils Kreuger och Richard Bergh bildade den s.k. Varbergskolonin. Under vistelsen i Varberg experimenterade han med att fånga landskapets karaktär med ny kolorit med djupa färgmotsättningar och annorlunda planlösningar. Den bevarade produktionen från denna tid är inte stor. Det var i Varberg Nordström började använda kol som ett uttryckssätt - säkerligen under inflytande av Nils Kreuger - en teknik vilken kom att prägla hans konstnärliga produktion livet ut. I en recension i Aftonbladet den 24 augusti 1912, s. 7 av Konstnärsförbundet utställning av modern svensk konst, den så kallade Olympiska utställningen, som anordnades i en tillfällig byggnad vid Karlaplan i Stockholm sommaren 1912, i vilken Nordström deltog med både oljemålningar och kolteckningar, skrev skriftställaren Ragnar Sturzen-Becker (1882-1918): "Det känsligaste och för Nordström mest lämpliga sättet att uttrycka sina tankar på duken är i kolteckningen, och som koltecknare står Karl Nordström i främsta rummet bland våra konstnärer” (citerat i utst. kat., Nationalmuseum, Konstnärsförbundet 1891-1920, februari-mars 1948, s. 88). Kol var idealiskt för att fånga det subtila och utdragna morgon- och kvällsljuset i norden. I en artikel om Karl Nordström i Ord och Bild, 1897, Karl Nordström och det moderna stämningsmåleriet, berör Richard Bergh indirekt detta (s. 104): ”Den vilda och mångskiftande naturen i norden kommer ej målaren till mötes såsom den enhetliga, kultiverade naturen i Frankrike. Den förra bjuder ej, som den senare, konstnären motiven fullfärdiga som mogna frukter, För att skildra vår natur hjälper det ej att endast öppna ögonen framför den, målaren måste också veta att tidtals sluta dem, han måste kunna drömma över det han sett, han måste förstå att lyssna till sin känsla för att med ledning af denna utgrunda enheten i denna skiftande mångfald.i vilken ytterligheterna så ofta beröra hvarandra. Den veka björken står där tätt vid den karga furan, skarpt tecknade mot hvarandra i den klara, hårda, nordiska luften, i hvilken ej dallrar det förmedlande silverdis, som gör den franska atmosfären så målerisk. Känslan ensam kan lära målaren att finna samklang, stilen, genom vilken hans naturskildring skall nå harmoni, blifva konst. I Frankrike kan en landskapsmålare möjligen blifva konstnär endast med hjälp af sitt öga, såsom Sisley. I norden måste landskapsmålaren vara skald.” Varbergsskolan debuterade på Konstnärsförbundets utställning våren 1894. Nordström deltog med nio verk, oljemålningar och kolteckningar. ”Varbergs fäste” köptes av Pontus Fürstenberg (Göteborgs Konstmuseum). Nils Kreuger ställde ut den pointillistiska triptyken ”Vår i Halland” och Richard Bergh ”Vision”, bägge i Nationalmuseum. Även Prins Eugen deltog med flera verk på utställningen. 1894 års utställning kan betraktas som genombrottet för Varbergsskolan och den nationalromantiska konsten. För en utförlig beskrivning av utställningen samt recensioner av utställningen i dagspressen, se S. Strömbom, Konstnärsförbundets historia, Vol. I, 1945, s. 322ff. En kompositions- och motivmässigt snarlik blyertsteckning finns bevaras i en skissbok från 1893 (se fig) (Privat ägo).