ERIK CHAMBERT. Skåp, AB Chamberts Möbelfabrik, Norrköping 1952, vitlackerat med målad dekor av svenska sommarblommor egenhändigt utfört av Erik Chambert.

Benställning samt inredning i mahogny, invändigt med lådor och hyllor, en hylla märkt AB CHAMBERTS MÖBELFABRIK 1952, höjd 140, 111 x 40 cm HISTORIK Erik Chambert var en mångsidig och föränderlig yrkesman. Han var konstnär, formgivare, möbel- och inredningsarkitekt – med ett säreget uttryck som ibland beskrivits som ”mänsklig funktionalism”. Kanske berodde det på hans särskilda förmåga att nyfiket ta intryck av tidens trend, men alltid lyckas omformulera det han sett till en högst personlig stil. Klart är, att han idag räknas som en av det svenska 1900-talets främsta formgivare, och intar en självklar plats jämte andra samtida storheter så som Josef Frank och Carl Malmsten. Som son till snickarmästaren Axel Chambert började Erik tidigt sin bana i familjeföretaget AB Chamberts möbelfabrik i Norrköping, där han blott 16 år gammal börjad arbeta. Fyra år senare avslutade han sin möbelsnickarutbildning med ett gesällprov i form av ett skrivbord i björk och masurbjörk. Studierna fortsatte på Högre konstindustriella skolan i Stockholm (dagens Konstfack), där han tack vare sina färdigheter som möbelsnickare genast kunde börja på avancerad nivå på linjen för möbelarkitekter. Chambert företog sig även flera studieresor till Italien, England, Frankrike och Tyskland, under vilka han bland annat tidigt kom i kontakt med Bauhausskolans tänkande och konstinriktningen Art Concret. Efter examen 1925 anställdes Chambert på Otto Schulz ritkontor, där det bland arbetsuppgifterna ingick att göra annonser i företagets tidskrift BOET, och att arrangera skyltningar i firmans visningsvåning. Chamberts stora debut som möbelarkitekt skedde under Stockholmsutställningen 1930, där han möblerade en lägenhet – ritad av Kurt von Schmalensee som då var ny stadsarkitekt i Norrköping – i funktionalistisk stil. Chamberts våning mottogs väl av samtidens press, och i ett brev skrivet av utställningens generalkommissarie (tillika Svenska Slöjdföreningens tongivande direktör) Gregor Paulsson, uttryckte denne sin uppskattning: ”Vad mitt personliga omdöme om densamma beträffar vill jag utan förbehåll säga, att jag anser den vara en av de bäst lyckade på hela utställningen. Den står i överensstämmelse med den anda som vi velat åstadkomma.” För Chambert innebar utställningen ett genombrott, och det kommande årtiondet ställde han även ut på världsutställningarna i Bryssel (1935) Paris (1937) och New York (1939). Även om Chamberts 1930-talsmöbler präglas av tidens strama och sobra ideal, så sällade han sig aldrig helt till funktionalismens förespråkande av standardisering och masstillverkning. Tvärtom. Chambert premierade alltid hantverket, och alla de möbler som lämnade familjens möbelfabrik i Norrköping, där han verkade som konstnärlig ledare, var handgjorda och präglade av hög kvalitetskontroll och omsorg. Allt eftersom 1930–talet fortskred mjuknade funktionalismens närmast asketiskt avskalade ideal och förbyttes mot en mer tillåtande modernism, med lättare linjespel, livligare inredningar, klarare färger och en mer uppskattande inställning för dekor. I Chamberts fall innebar det att naturen började leta sig in i hans möbler. I dag förknippar många de blomsterdekorerade skåpen från den här tiden med Josef Franks ikoniska Floraskåp, som är tapetserade med illustrationer ur Svensk Botanik. Men redan under tidigt 1930–tal lät Chambert klä skåp i spirande blomsterskrud utförd i intarsia. Under 1940–talet började han använda skåpen som konstnärlig kanvas och skapade grönskande blomsterängar med oljefärg. Intresset för teckning och måleri hade Chambert fått redan under studietiden, och med tiden kom han att bli en erkänd bildkonstnär.