Avslutad
Elias Erdtman · "Idö, Västerviks skärgård"
32 bud
Skick
No remarks.
Utläst automatiskt ur husets skickbeskrivning.
ca 19,5x35 cm ram 27x43 cm ”Det är ett naturalistiskt måleri, som konsekvent fullföljer sin linje, verklighetskärt och skildrande naturen i växlande belysningar, i sol och dimma. I de bästa ögonblicken ger oss konstnären något okonstlat svenskt, intimt och innerligt.” (Viggo Loos om Elias Erdtman). I unga år strövande Elias Erdtman omkring på östgötaslätten, med en annan känd Linköpingsson och konstnär, den fyra år äldre Johan Krouthén. En av Elias äldsta målningar ”Tidig vår i Linköpingstrakten” tillkom då. Så småningom följde studier på Tekniska skolan i Stockholm 1881 samt hos Edvard Perséus 1882 och Oscar Törnå 1882-83. Därefter begav sig Elias Erdtman våren 1884 till Düsseldorf. Sommaren samma år tillbringade han i Heyst-sur-Mer i Belgien. Här utförde han en rad små lätta och silverskimrande studier från den belgiska kusten, om vilka Otto G Carlsund har skrivit följande: ”I mild, gråstämd kolorit, rik på subtila variationer, återger han skiftningarna i strandlandskapet med samma artistiska brio som byarna och båtarna. Kvaliteten i dessa tavlor är lika hög som det bästa som gjordes på den tiden av fransmän och svenskar, vilket säger en hel del, och Erdtman avslöjar sig här som en talang av stora mått”. 1886 reste Elias Erdtman tillsammans med Ernst Josephson och Carl Larson till Frankrike, där han en tid även vistades i Grez. Tillvaron i den berömda konstnärskolonin tillsammans med kollegor som Karl Nordström, Carl Larsson och August Strindberg innebar en frigörelse för Elias Erdtmans konst, vilket inte minst syns i hans berömda målning ”Pensionat Laurent, Grez” från 1886 (Nationalmuseum), en höjdpunkt i konstnärens tidiga valörstudium. Redan vid denna tid fanns det intima drag, som skulle bli bestämmande för hans landskapsskildringar. De nationalromantiska strömningarna under slutet på 1800-talet påverkade Elias Erdtman och han följde Konstnärsförbundets intentioner att upptäcka den svenska naturen. Framför allt kom han att bli en av de stora skildrarna av den svenska skärgårdsnaturen. 1894 ingick han i konstnärskolonin på östra Lagnö tillsammans med bland andra Bruno Liljefors och J. A. G. Acke. Den fortsatta utvecklingen hos Erdtman framgår av Gösta Liljas framställning i Svenskt Konstnärslexikon (Allhems förlag): ”Efter att under någon tid ha stått under inflytande av ”blåmåleriet” och arbetat med en mera pastos färg och ett bredare föredrag återvände E. emellertid till den luftiga, impressionistiska landskapsrealismen. Och allt framgent fortfor han att tolka det svenska landskapet på sitt försynta och känsliga sätt”. På Världsutställningen i Paris 1900 erhöll Elias Erdtman ”Mention honorable”. Han är bland annat representerad på Nationalmuseum och i Thielska Galleriet.