GABRIEL STRANDBERG. Självporträtt.

Olja på duk uppfodrad på pannå, 44 x 37 cm, inklusive ram 66 x 60 cm. Signerad GABRIEL STRANDBERG 1911. Den i Stockholm födde Gabriel Strandberg ingick i ”De Unga”, den banbrytande avantgardegruppen som introducerade modernismen i Sverige. Till gruppens mest framträdande namn hörde Isaac Grünewald, Birger Simonsson, Leander Engström, Einar Jolin och Gösta Sandels. Liksom dessa gick Gabriel Strandberg på Konstnärsförbundets tredje skola. Skolans huvudlärare var Richard Bergh. Han hade utformat skolans program, där det framgick att det viktigaste var att ”bereda konstnärsungdomen möjlighet att arbeta i frihet”. Lärarens uppgift gentemot eleven var att ”väcka och lifva hans iakttagelseförmåga samt sålunda leda honom in på de egna upptäckternas väg, hvarigenom han skall kunna skapa sig en egen, på personliga fallenheter och iakttagelser grundad konstformel, d v s ett sjelfständigt manér att återgifva tingen och speciellt sådana ting som framför andra intressera honom personligen och derför bestämma hans ämnessfär”. Gabriel Strandberg hade sitt första offentliga framträdande på ”De Ungas” så beryktade andra utställning på Hallins konsthandel i Stockholm 1910. Om konstkritikerna vid ”De Ungas” utställning 1909 hade varit övervägande positivt inställda, var det vid utställningen 1910 ett helt annat ljud i skällan. I Dagens Nyheter betecknades utställningen som ”hysteri och oförmåga i originalitetens förklädnad”. Många recensenter var på samma vis frapperande raljanta och nedlåtande i sin kritik. Även bland de konstkritiker som vid ”De Ungas” första utställning hade varit mycket uppskattande i sina omdömen var det nu flera som intog en betydligt mer negativ hållning. Orsaken till denna förändring stod främst att finna i ”De Ungas” utveckling, där de nu presenterade en betydligt radikalare konst än den som hade visats vid utställningen föregående år. Utställningen blev dock mycket omskriven, inte bara i konstkritikernas recensioner utan även i kåsörernas spalter, vilket ledde till en formidabel publiksuccé med mer än 4 000 besökare. Ett år senare, 1911, utför Gabriel Strandberg det nu aktuella självporträttet, en synnerligen kraftfull målning, där konstnären avbildar sig själv iklädd pälsmössa mot en intensiv, närmast brinnande orange bakgrund. Det är som om han vore kommen direkt ur elden och kanske kan man se detta verk som en trotsig replik på kritikernas raljanta toner ett år tidigare. Tveklöst visar detta starka självporträtt att Richard Berghs strävan med sin lärargärning på Konstnärsförbundets tredje skola nådde framgång hos den talangfulle Strandberg. Samma år som han utför sitt självporträtt deltar Gabriel Strandberg på Internationella konstutställningen i Rom. Han är där representerad med ”ett par distinkta, syntetiskt realistiska vagabond- och bondeporträtt, som visade en modern, franskt orienterad konstsyn” (Svenskt Konstnärslexikon, band V, Allhems förlag, Malmö 1967). Harald Brisings reportage från Romutställningen i tidskriften ”Konst och konstnärer” nr 2 1911 illustreras med verk av fem konstnärer: Carl Larsson, Anders Zorn, John Bauer, Stefan Johansson och Gabriel Strandberg. Reportaget avslutas genom att Brising konstaterar: ”Den som gaf sig tid att se på enskildheter kunde icke undgå att fängslas af Arosenius’ små fantasifyllda och koloristiskt utsökta akvareller, eller af John Bauers trolltaflor med sin sagomystik. Rätt märkliga voro också Helmer Osslunds vildmarksbilder från Norrland och Gabriel Strandbergs kraftfulla porträtt af en vagabond och en bonde.” På 1910-talet var Gabriel Strandberg en flitig utställare, både i Sverige och internationellt. Under detta decennium, liksom under det följande, kan man i såväl färghållning som linjerytm se en anknytning till Leander Engströms måleri. Efter hand kom han att i allt större utsträckning ägna sig åt stora offentliga utsmyckningar, vilket kan förklara varför hans en gång så uppmärksammade stafflikonst så småningom föll i glömska hos allmänheten. 1963 hade han dock en större retrospektiv utställning på Konstakademien. Gabriel Strandberg är representerad på Moderna Museet med målningen ”Brudefärd” från 1919, ett verk som uppvisar stora likheter med Leander Engströms konst från samma tid. Has resale rights.

Kategori

Paintings

Plats

Stockholm

Mått

44 × 37 cm