Karl Nordström · "Gran och furor"
Crafoord Auktioner Stockholm · Stockholm
nästa bud 300 SEK
Skick
Ej examinerad ur ram.
Utläst automatiskt ur husets skickbeskrivning.
Karl Nordström (Tjörn 1855-1923 Drottningholm) Gran och tallar Signerad och daterad ”K.N. 1907 Solna” samt signerad och daterad ”Nordström 1907 Gran och tallar”, i blå krita på baksidan; a tergo inskriberad ”Baumen und Kiefern”; etikett märkt”11" Kol med underlagd akvarell på papper lagd på kartong (av konstnären) 62 x 47 cm. Ram 68,5 x 53,5 cm. Proveniens: Direktör Gustaf Söderlund (1890-1979), Stockholm Litteratur: T. Svedfelt, Karl Nordströms konst, 1939, illustrerad på helsida Utställd: (Möjligtvis) Stockholm Konstnärsförbundet, Konstnärsförbundets utställning April 1907 Uppsala Anordnad af studentföreningen Verdandi, nr. 70 ”I stadens utkanter. Kolteckning." Stockholm, Konstnärsförbundet, Karl Nordström-utställning, mars 1908, under Akvareller och teckningar. Motiv från Stockholm och omnejd (i förordet anges att de flesta av de utställda verken är tillkomna 1905-1907), nr. 37 ”Gran och furor” Uppsala, Karl Nordströms utställning, Studentföreningen Verdandi, våren 1909, under Teckningar, nr. 52 ”Gran och furor. Solna. Kolteckn. 1907” Berlin, Konstnärsförbundet, Swedische Seccession, Austellung Berlin 1910, Berlin 1910, under Karl Nordström, nr. 196 ”Kiefer und Fichte” (Tallar och gran) Hamburg, Kunsthalle zu Hamburg, Ausstellung Schwedischen Kunst, 17 januari-14 februari 1926, nr. 451 ”Kiefern und Tanne. Kohlezeichnung (Besitzt die Witwe des Künstlers) (utlånad av konstnärens änka) (Möjligtvis) Stockholm, Liljevalchs Konsthall, Karl Nordström. Minnesutställning. 1855 11/7-16/8 1923, 6-28 februari 1926, under Teckningar, nr. 342a ”Från Solna 1907” Stockholm, Svensk-Franska Konstgalleriet, Utställning. Målningar och teckningar. Karl Nordström Anders Zorn, februari-mars 1936, nr. 27 ”Tallar med gran Kolteckning 1907” Motivet är hämtat från Solna utanför Stockholm. Nordström utförde samma år två andra kolteckningar i Solna föreställande tallar i aftonstämning, vilka idag ingår i Nationalmuseums samlingar (se fig). Torsten Svedfelt, op. cit., s. 27 skriver om teckningen: ””Man behöver bara erinra om hans mästerliga teckningar med motiv från Solnaskogens furubackar. I en mästerlig kolteckning med några tallar och en lutande gran och en svärm kråkor i orolig flykt mot en hotfull himmel har han fått in en egendomligt dramatisk, Strindbergs stämning.” Nordströms kolteckningar, trots deras ofta blygsamma format, ger samma intryck av monumentalitet som oljemålningarna. I en recension i Aftonbladet den 24 augusti 1912, s. 7 av Konstnärsförbundet utställning av modern svensk konst, den så kallade Olympiska utställningen, som anordnades i en tillfällig byggnad vid Karlaplan i Stockholm sommaren 1912, i vilken Nordström deltog med både oljemålningar och kolteckningar, skrev skriftställaren Ragnar Sturzen-Becker (1882-1918): "Det känsligaste och för Nordström mest lämpliga sättet att uttrycka sina tankar på duken är i kolteckningen, och som koltecknare står Karl Nordström i främsta rummet bland våra konstnärer” (citerat i utst. kat., Nationalmuseum, Konstnärsförbundet 1891-1920, februari-mars 1948, s. 88). Nordström började använda kol under sin vistelse i Apelviken söder om Varberg tillsammans med Nils Kreuger och Richard Bergh, den så kallade Varbergsskolan. Kol var idealiskt för att fånga det subtila och utdragna morgon- och kvällsljuset i norden. I en artikel om Karl Nordström i Ord och Bild, 1897, Karl Nordström och det moderna stämningsmåleriet, berör Richard Bergh indirekt detta (s. 104): ”Den vilda och mångskiftande naturen i norden kommer ej målaren till mötes såsom den enhetliga, kultiverade naturen i Frankrike. Den förra bjuder ej, som den senare, konstnären motiven fullfärdiga som mogna frukter, För att skildra vår natur hjälper det ej att endast öppna ögonen framför den, målaren måste också veta att tidtals sluta dem, han måste kunna drömma över det han sett, han måste förstå att lyssna till sin känsla för att med ledning af denna utgrunda enheten i denna skiftande mångfald.i vilken ytterligheterna så ofta beröra hvarandra. Den veka björken står där tätt vid den karga furan, skarpt tecknade mot hvarandra i den klara, hårda, nordiska luften, i hvilken ej dallrar det förmedlande silverdis, som gör den franska atmosfären så målerisk. Känslan ensam kan lära målaren att finna samklang, stilen, genom vilken hans naturskildring skall nå harmoni, blifva konst. I Frankrike kan en landskapsmålare möjligen blifva konstnär endast med hjälp af sitt öga, såsom Sisley. I norden måste landskapsmålaren vara skald.” Direktör Gustaf Söderlund, vilken innehaft den aktuella teckningen, var ämbetsman och organisationsföreträdare, statssekreterare i finansdepartementet 1924-26, borgarråd i Stockholm 1926-31, VD i SAF 1931-41 och ordförande 1943-46, chef för Industrikommissionen 1939-43, direktör i Skandinaviska Banken 1946-57 och styrelseordförande 1957-61. Som SAF:s VD tog Söderlund initiativet till de förhandlingar som resulterade i Saltsjöbadsavtalet 1938, vilket inledde en ny fas i partsrelationerna på svensk arbetsmarknad.