Skick
Sedvanligt slitage.
Utläst automatiskt ur husets skickbeskrivning.
49,5 x 33 cm, 66 x 50 cm. Konstnären Pekka Halonen föddes i en kulturintresserad bondfamilj i norra Savolax 1865. Trots sin blygsamma bakgrund fick Halonen goda förutsättningar för sin konstnärsbana tack vare uppväxten i en familj som intresserade sig för musik, bildkonst och litteratur. Ett arv från hemmet var också den djupa respekten för naturen, vilken avspeglas i hans verk genom hela hans fyrtioåriga konstnärskarriär. De konststudier som han inledde vid Finlands Konstförenings teckningsskola fortsatte han vid flera tillfällen genom stipendier vid privata konstakademier i Paris. Där studerade Halonen bland annat under Paul Gauguin och fördjupade sig i japansk konst, som kom att påverka hans konstnärliga arbete på flera sätt. Efter åren i Paris var det dags att slå sig till ro. Som motvikt till stadslivets stress och jäkt sökte sig många konstnärer i början av 1900-talet till landsbygdens lugn och ro för att arbeta och spendera tid med familjen. Pekka Halonen var en av de första att följa Juhani Aho och Venny Soldan-Brofeldt och bosätta sig vid Tusby träsk, där en konstnärskoloni började ta form. Som plats för Halonens ateljéhem valdes Pitkäniemi, vars karga skönhet och omväxlande natur Halonen hade blivit förtjust i under en målarresa på vintern. Paret Halonen köpte tomten våren 1899, och familjen kunde flytta in under eget tak i slutet av 1901, trots att byggnadsarbetet fortfarande pågick. Byggnadsåren var en mycket produktiv tid i Halonens konstnärliga liv. I början av hans karriär ägnade han sig främst åt karaktärsstudier och folklivsskildringar, men nu började han alltmer ägna sig åt landskapsmåleri. Han hittade naturligtvis sina motiv runt sitt nya ateljéhem, naturen där var en ständig inspirationskälla för honom. Under dessa år av lugn och ro avbildade Halonen upprepade gånger samma landskap och detaljer i naturen vid olika tider på dygnet och om året. Han avbildade gärna vårvinter och vinter i sina verk. Den lugna atmosfären under vårvintern förmedlas också i verket Vinterlandskap från 1900. Samma år färdigställdes också Blommande skog, som ännu är målad i det sena 1800-talets symbolism. Från 1900-talets första decennium är också målningen Skuggig vik, samt Tallplantor och korg. Den senare visar en liten detalj i naturen - i det här fallet de skira plantorna - som på Halonens typiska sätt är placerade i målningens mitt. I Skuggig vik gör målningens höga horisont att trädtopparna inte syns i bilden, men de är ändå synliga som en reflektion på vattenytan. Halonens typiska komposition och hans sätt att avbilda den lugna vattenytan drar uppmärksamheten till dessa speglingar. År 1908 genomgick Pekka Halonens konst en stor förändring. De finländska konstnärer som deltog i utställningen den parisiska höstsalongen fick hård kritik för att deras konst var glädjelös och färglös. Som en följd av den negativa responsen tvingades de finska konstnärerna att granska och förnya sin färganvändning. Halonen var en av de första att förnya sig, men motiven hittade han fortsättningsvis i sin egen bekanta omgivning. Trädgårdens rikedomar, sommarens ljus och höstens färgprakt överfördes nu till dukarna med kraftiga penseldrag i rena färger, som till exempel de bruna färgerna i höstlandskapet från 1908, som föreställer en rönn. Av finländarna har rönnen traditionellt betraktats som helig, och den är ett återkommande tema i Halonens måleri, som speglar hans nästan religiösa hängivenhet för naturen. Tallskog om vintern (1913) är ett annat verk från denna färgstarka period i Halonen liv. En senare och lugnare period i Halonens konstnärskap representeras av målningen Sommardag från 1921, möjligen målad i Kuhmois, där konstnären och hans familj tillbringade sina somrar vid den tiden. Pekka Halonen är utan tvekan en av de mest djupgående och älskade målarna av den finska naturen. På senare tid har också det internationella intresset för Pekka Halonens konst börjat visa tecken på ett återuppvaknande.