OVE OLSON. På kaféet, olja på duk.

OVE OLSON 1903-1975 På kaféet Signerad och daterad Olson -55. Olja på duk, 46,5 x 55,5 cm LITTERATUR Svenskt Konstnärslexikon, Band IV, Allhems förlag, Malmö 1961, målningen är avbildad på färgplansch, helsida mellan sid 330 och 331 Målningen ”På kaféet” är bekant för många svenskar. Avbildad på färgplansch i Allhems förlags Svenskt Konstnärslexikon har den under åren fångat otaliga konstintresserades blickar. Även om målningen är berömd så är dess skapare mindre känd hos den stora allmänheten. Något underligt kan man tycka, då konstnärens liv var så pass dramatiskt att det skulle kunna utgöra underlag för en Hollywooddramatisering. Skaparen av ”På kaféet”, Ove Olson, tillhör den exklusiva skara svenska 1900-talskonstnärer vars karriärer kom att utspela sig i konstens huvudstad Paris. Född 1903 i den lilla orten Skabersjö i Skåne fick han sin första konstnärliga utbildning vid Skånska målarskolan i Malmö, men Ove Olsons ambitioner visade större än så. Därför flyttade han redan 1929 till Paris, där han kom att bli kvar för gott. I Paris blev Ove Olson elev till Henry de Waroquier, Othon Friesz och Charles Dufresne vid Académie Scandinave samtidigt som han arbetade på Académie de la Grande Chaumière. Till kamratkretsen hörde både Albin Amelin och Sven X:et Erixson. 1932 gifte sig Ove Olson med advokaten Paulette le Breton. Samma år blev han medlem – sociétaire – av Salon d’Automne. Två år senare, 1934, hade han sin första utställning i Frankrike, närmare bestämt i Strasbourg. Utställningen blev synnerligen väl mottagen av de franska kritikerna, där inte minst Marc Lenossos (pseudonym för Marcel Sosson 1897-1968) skrev en entusiastisk recension. Ove Olson blev sedan en årligen återkommande utställare på de franska salongerna. När Andra världskriget bröt ut 1939 var Ove Olson en av fem svenskar som anmälde sig som frivilliga för att försvara det land som hade kommit att bli deras ”andra fosterland”. Med sitt infanteriregemente stred han i Ardennerna, vid Meuse och Verdun. En av Ove Olsons svenska stridskamrater, Harry Thorsén, har givit en målande beskrivning av de bådas gemensamma krigsupplevelse: ”Vid de sista striderna, som utkämpades för att hindra övergången av Aisnefloden, delade vi samma skytterum under de två dygn den tyska artillerielden varade. Dag och natt var rymden fylld av kanonernas åska. Granatnedslagen följde i ett som gnistrande hammarslag. Eldpelare och rökmoln stego upp mot sommarhimlen från brinnande byar, gårdar och skolor. Vi voro döva av de kraftiga explosionerna, ögonen brände i sina hålor och kunde blott ge en dimmig uppfattning av yttervärlden som föreföll kaleidoskopisk i grått, svart, rött och gult. Hjärnans celler funnos inte längre, men glödande, frätande spån mot våra brinnande hjässor… ’De komma ändå aldrig att fånga Frankrikes hjärta’, sade Ove Olson, ’hur de än bombardera och förstöra. Ja, de kan erövra det, men mer kan de inte göra.’ ” Ove Olsons vedermödor under kriget var dock inte över efter dessa strider. I närmare två år var han krigsfånge i Tyskland och fick slava som vägarbetare och uppleva det tyska fånglägrets alla hemskheter bakom taggtrådsstängslen i Luchenwalde. En benskada resulterade i en tids sjukhusvistelse, där en antinazistisk tysk läkare lyckades få honom hemsänd till familjen i Frankrike. För sina insatser under kriget hedrades Ove Olson med franska krigskorset och hederslegionens röda band. Trots allt som han hade varit med om kunde Ove Olson med obruten kraft återuppta sitt konstnärliga skapande och han kom under åren efter krigsslutet att ha ett flertal separatutställningar och delta i många grupputställningar i Frankrike. Inom franska konstnärskretsar gjorde han sig ett synnerligen aktat och välkänt namn. Till ett par av separatutställningarna i Paris skrevs kataloginledningen av den berömde G. W. Lundberg. I det forna hemlandet Sverige hade Ove Olson likaså ett antal separatutställningar, av vilka kan nämnas den i Stenmans konstsalong i Stockholm 1947. Galleriets finlandssvenske ägare, Gösta Stenman, hade en osedvanligt fin blick för god konst och han hade tidigare bland annat upptäckt och lanserat Helene Schjerfbeck. Även de svenska konstkritikerna var uppskattande i sina recensioner. I samband med utställningen 1947 uppmärksammade den legendariske Gustaf ”Buster” von Platen hur Ove Olsons landskapsmåleri efter fångenskapen i Tyskland ”på ett annat sätt genomsyrats av en äkta lyrisk känsla, en kärlek till själva marken – hans naturkänsla har fått en särskild klangfärg genom de hemlängtans drömmar, han drömde under sina år innanför taggtråden”. I den 1955 utförda ”På kaféet” – Ove Olsons mest berömda målning – har han med en impressionistisk lätthet fångat den livsglädje, framtidstro och lågmälda harmoni som symboliserade tidsandan vid 1950-talets mitt, en sorts tacksamhet över de små glädjeämnena i tillvaron och en insikt om denna tillvaros skörhet, i ljuset av vad mänskligheten bara några år tidigare hade upplevt. Inför målningen kommer man även att tänka på Yngve Bergs beskrivning av Ove Olsons måleri i en recension i Dagens Nyheter: ”Föredraget är brett och rutinerat, färgen fyllig och ganska kräsen…Hans måleri är kunnigt och smakfullt och har en artistisk cachet.” Samma år som han utför ”På kaféet” har Ove Olson en separatutställning på det klassiska stockholmsgalleriet Modern konst i hemmiljö. Som svensk-fransk konstnär kom Ove Olson att inta en särställning under en tid då många - inte minst bland hans forna landsmän i Sverige - längtade till Paris, men få var utvalda att där kunna skapa sig en fast position i stadens vibrerande konstliv, något som Ove Olson de facto lyckades göra. Han belönades också med Paris stads kulturpris för sin konstnärliga gärning. Ove Olson är representerad i franska statens samlingar, Nationalmuseet i Tours och i flera franska landsortsmuseer samt på 'Institut Tessin' i Paris. I Sverige finns han representerad på Nationalmuseum och Moderna Museet samt på museerna i Malmö, Helsingborg, Kalmar, Landskrona, Ystad och Kristianstad. Kompletterande bilder: 1. ”På kaféet” färgplansch i Svenskt Konstnärslexikon, Allhems förlag 2. Ove Olson fotografi 3. Luchenwalde fångläger 1945 fotografi (Imperial War Museums) Has resale rights.

Kategori

Paintings

Mått

46,5 × 55,5 cm