Avslutad
Thorwald Alef
6 bud
Skick
I god kondition. För frågor och konditionsrapport vänligen kontakta pierre.olbers@auktionsverket.se .
Utläst automatiskt ur husets skickbeskrivning.
THORWALD ALEF 1896-1974 Anette - knästående naken flicka Huggen och slipad i ekebergsmarmor, höjd 37 cm. Thorwald Alef föddes 10 november 1896 som son till fabrikör Enock Andersson och Hilma Johansson i Jönköping, men växte upp i Västerås. Åren 1917–1919 studerade han vid Althins målarskola i Stockholm och 1919–1922 vid Konstakademien; förutom måleri också grafik. Som målare var han länge starkt påverkad av Helmer Osslunds färgstarka norrländska landskap i Gauguins efterföljd. Från 1916 började han kalla sig Alef jämsides med Andersson, efter det hebreiska alfabetets första bokstav. Under en konvalescens på grund av blodförgiftning 1923 kunde han inte stå och måla och började i stället arbeta med lera. Efter detta fortsatte han att måla endast som fritidssysselsättning. Som skulptör var han självlärd, även om han utbildade sig till en skicklig stenhuggare och i den egenskapen fick uppdraget att hugga Carl Milles Delawaremonument 1948. Han tog från början starkt intryck av dansken Kai Nielsens nästan barocka former och drastiska rörelsemotiv, till skillnad från samtida svenska konstnärers mer veka och statuariska formspråk. Typiska exempel på hans 1920-talsarbeten är ”Rovan”, ”Törnen” och ”Barnet” liksom ”Emigranten” (i brons på Utvandrarnas hus i Växjö 1992). Han utförde också dekorativa miniatyrfigurer för AB Svenskt Tenn, som till viss del fortfarande ingår i firmans sortiment. År 1927 tävlade han för första gången med en kraftfull bondsk Engelbrekt för Engelbrektsmonumentet i Stadshusträdgården, vilket ledde till inköp. 1928 hade han sin första utställning på Svensk-Franska konstgalleriet. Även om han inte sålde något på utställningen fick idrottsskulpturen ”Bollhjälte” (1923–1928) Idrottsbladets redaktör Torsten Tegnér att ge honom uppdraget för fyra krönande idrottsfigurer på det av Ragnar Östberg 1930 för Svenska Idrottsförbundet ombyggda Strömsborg (eftersom skulpturerna av kostnadsskäl endast var utförda i oljedränkt gips togs de ned redan 1947). Uppdraget ledde också till ett stort porträtthuvud av Ragnar Östberg, som först 1971 sattes upp på Ragnar Östbergs plan i Stockholm. Bland andra porträttskulpturer från denna tid märks författaren Arthur Lundqvist samt dramatenchefen Erik Wettergren, i samband med att denne 1934 lämnade teatern för att bli överintendent för Nationalmuseum. Redan 1923 hade han gjort en studieresa till Italien, där han tydligen bl.a. tog intryck av Lucca Della Robbias sångläktare i Florens, något som dock blir påtagligt först i hans 1940-talsarbeten. År 1939 påbörjade han en längre europeisk studieresa, som på grund av krigsutbrottet kom att inskränka sig till en längre Paris-vistelse, efter vilken hans skulpturer blir mindre manieristiska (t.ex. ”Negern”, ”Parisermodell” och ”Liggande kvinnlig akt”). Samma år gifter han sig med modedirektrisen Görel Johannesson, ägare till Monaco-atelierna med ateljé i samma hus på Strandvägen där makarna inredde sitt nya hem och Thorwald Alefs ateljé. En annan ateljé fanns i makarnas sommarställe Sista Styfvern i Rotebro. Efter giftermålet och den ekonomiska trygghet det förde med sig blir skulpturerna i allmänhet mer statuariska. Nu tillkommer emellertid också de sensuella skulpturerna ”Siesta”, ”Älskog”, ”Potifars hustru”, ”Ung kärlek” och ”Kvinnorna kring skalden”. Hans aldrig infriade längtan efter barn märks i skulpturer som ”Välsignad”, ”Mor och barn” och de små broscherna till hustrun. Vid 1940-talets mitt, strax före hans andra egna utställning på Konstnärshuset 1946, börjar han arbeta i ett utpräglat tungt formspråk: ett typiskt exempel är skissen ”Solbad”, i stor skala utförd för bl.a. Malmö simhall och Badhusparken i Falkenberg, monumentalskulpturen ”Sol” (i bl.a. Västertorp och Lustigknopp, Falun) samt ”Fru Musica” (uppsatt vid WennerGren Center 1980). En helt annan livlighet har relieferna för Sjöhistoriska museets entréhall ”Till minne av sjökrigets offer” 1948. Efter Görel Alefs död i tuberkulos sommaren 1952 började Thorwald Alef arbetet med en gravskulptur i form av en ängel, som i sin första utplacerade version 1973 fick ett realistiskt huvud men en starkt stiliserad kropp. Under 1950-talet utförde han emellertid en rad offentliga skulpturverk i måttfull realism, som ”Flickorna i Småland” i Jönköping 1951 (senare också i Borlänge, Timrå och Ystad), apostlafigurer i snidat trä och ängelgrupp för Sundsvalls kyrka 1952–53, en stiliserad ”Postiljon” i koppar för Huskvarna posthus 1953 och altartavla för Hässjö kyrka 1957. För Fotbolls-VM i Stockholm 1958 utförde han en väldig version av ”Bollhjälte” från 1920-talet (som var anmäld med inte visades vid olympiaden i Berlin 1936). Förutom några realistiska porträtthuvuden, bl.a. av nya hustrun Margit 1966, prövade Alef under 1960-talets andra hälft att arbeta vidare i de starkt stiliserade former som han 1953 givit ängelns kropp på första hustruns gravmonument. I skissen ”Till Görel Alefs minne” ca 1968 har också huvudet renodlats till en abstrakt form. Samtidigt som han utförde det nya gravmonumentet i full skala 1971 färdigställde han det symboliska självporträttet ”Det nya skottet på det gamla trädet”, som en manifestation av att han lämnat den rena realismen bakom sig. Den stora skulpturen ”Skräddaren” för konfektionsfabriken i Skånes Fagerhult 1967 kan sägas vara en syntes av det nya formspråket och 1920-talets drastiska rörelsemotiv. Av de olika sena verken kom dock bara hans skiss till ”Thalia” och bearbetningen av skissen till fontänskulpturen ”Pojken i trädet” att efter hans död gjutas i brons. (text: Fil. dr Göran Söderström) Has resale rights.